2012-03-05

Måndag igen. Idag var vi ute och lekte med barnen. Det är intressant att se hur väluppfostrade de är, och att de äldsta barnen är som stora syskon för de små. Man märker att de är stolta över att kunna hjälpa till och bidra till den goda gemenskapen, även fast den äldsta bara är fem år gammal. Förmiddagen spenderade vi i gruppen med de äldsta barnen, det märktes väldigt snart att de tyckte att jag och Jonathan var lite speciella då vi inte förstod vad de sa, snart nog började de även att utnyttja situationen genom att prata och skratta åt oss, det är kul att man kan glädja någon! Det har varit en intressant dag och eftermiddagen spenderade vi åter igen med sjukgymnasten som vi satt och hade ett långt intressant samtal med. Hon förklarade för oss att de fanns tre andra barnhem i närheten. Dels ett som var för äldre barn, dit barnen på vårt barnhem får flytta till efter de fyllt sex år, om de ännu inte blivit adopterade. Där får man bo upp tills att man fyllt arton år, efter det så är det meningen att man måste klara sig själv. Har man då ingen familj och inte möjligheterna till att studera, kan det bli så att man tvingas leva på gatan. ”Det är sorgligt” berättar sjukgymnasten, och vi instämmer. Det kan vara svårt att förstå skillnaderna även då man får det svart på vitt. Åker man hit som turist på semester kan det se ut som vilket land som helst, särskilt med tanke på att folket här verkar vara stolta över sitt land, man ser den Litauiska flaggan hängandes och fladdrande i vinden på många ställen och människorna är stolta när man frågar dem om Litauen. Men ger man sig in under ytan, inser man att saker och ting inte är som vi är vana vid. Det kan komma att bli en av de viktigaste lärdomarna jag kommer att ta med mig här ifrån, och jag tror det är dags att alla öppnar ögonen och inser att vi alla är människor, vi har bara olika förutsättningar.

”All that is valuable in human society depends upon the opportunity for development accorded the individual.” - Albert Einstein