2012-03-09

Finns inte ord att beskriva hur det känns att ha lämnat barnhemmet. Vissa av barnen har ett satt sig fast hos mig och jag är övertygad om att man kommer komma ihåg dem hela livet. Det är intressant hur vi människor kan reagera så starkt på så små saker. Man kommer självklart sakna de allihop, men det är speciellt några som man tänker på lite extra, de är dem som man känt den där lilla extra kärleken ifrån. Har nog inte riktigt förstått än, att vi aldrig mer kommer att träffa dem. Men jag kommer att komma ihåg dem med ett leende på läpparna och jag hoppas att de allihop kommer att hitta en familj som kommer att bry sig lika mycket om dem som jag har kommit att göra. Jag vet redan nu att alla inte kommer att ha den turen att de kommer bli adopterade, men förhoppningarna finns där och de kommer inte försvinna! Vi fick ett varmt avsked av personalen. De beskrev verkligen hur tacksamma det var och föreståndaren avslutade med att säga att vi var varmt välkommna tillbaka. Det känns bra att ha kunnat hjälpa till och skapat sig nya livserfarenheter, och med det kan jag bara säga godnatt och jag hoppas att mina vänner sover gott hemma i Šiauliai , då menar jag alla mina vänner! / Josefine